NTM-centralerna får ungefär 1 000 ansökningar om skadestånd varje år, och varje fall undersöks separat. De mest typiska fallen har varit gropar, enstaka föremål, isklumpar och stenskott på vägen. Positiva beslut om skadestånd har fattats för omkring en fjärdedel av ansökningarna.

Vägtrafikanterna kan ansöka om skadestånd om en väg är i dåligt skick och den dessutom har underhållits på ett felaktigt sätt eller väghållningen har försummats. Bara att en väg är i dåligt skick berättigar inte automatiskt till skadestånd. Den avgörande frågan är om landsvägen och de tillhörande anläggningarna har underhållits enligt kvalitetskraven och om det finns varningar för farliga ställen. Därutöver kan vägtrafikantens eget vållande eller medvållande påverka avgörandet.

Vägarnas skick kan variera i hög grad. Då är det inte fråga om bristfällig väghållning, utan om att vägarna hör till olika underhållsklasser. Underhållsklasserna bestämmer den kvalitetsnivå som vägarna måste hålla.

Som exempel på ersättningspraxis kan man nämna situationer där bilen har skadats av ett enskilt föremål eller stenskott på vägen. I regel berättigar det inte till skadestånd.

Om däck eller fälgar har skadats undersöks vilka åtgärder som har vidtagits på vägen och om vägtrafikanten har vållat skadan själv.
Om däremot färsk målarfärg eller beläggning på körbanan smutsar ner bilen, kan man ansöka om ersättning för kostnader för rengöring av bilen. I dessa fall bör ersättningssökanden i första hand direkt kontakta den entreprenör som har utfört arbetet.

Efter skadefallet bör man så fort som möjligt kontakta Vägtrafikantlinjen, tfn 0200 2100 (öppen 24h). Vägtrafikantlinjen förmedlar information om skadan och skadeplatsen till väghållaren och nödvändiga reparations- och varningsåtgärder kan vidtas omedelbart.

Läs mera:

• Skadeersättningar (NTM-centralen)