Information om väder och väglag samlas in från vägväderstationer som finns längs med vägen. Utifrån vägväderstationernas observationer föreslår systemet en hastighetsbegränsning som passar väglaget. Vägtrafikcentralens jourhavande kan sedan efter eget övervägande även ändra denna. Hastighetsbegränsningens ändringssituationer är inte alltid självklara. Regnskurar och snöbyar eller halka kan vara väldigt lokalt. Ett dåligt väglag kan exempelvis gälla bara på en sträcka som är en kilometer lång, men det kanske inte finns en vägväderstation just där. Då får man ingen information om dåligt väglag.

Hastighetsbegränsningsmärken placeras vanligtvis i närheten av anslutningar och avståndet mellan dem kan vara 5 kilometer. I dessa situationer är det också omöjligt att sätta en hastighetsbegränsning som passar hela sträckan. På vintern kan även saltade vägar ha enstaka hala vägpartier på kallare ställen. Typiska sådana platser är broar, bergskärningar och djupa sänkor. Väganvändarna ska inte heller invagga sig i helt jämna körförhållanden och körhastigheten måste anpassas enligt rådande väglagsförhållanden.

Variabla hastighetsbegränsningar används även för att reglera trafikflödet. Hastighetsbegränsningarna är högre under mer lugna perioder och de sänks under rusningstider för att förbättra trafikens säkerhet och smidighet. De fungerar med antingen tidsstyrning eller trafikinformationsstyrning. De här hastighetsbegränsningarna ändras inte efter väder- och väglagsförhållanden.